”Nuet är meningsfullt genom sitt innehåll, ej såsom bryggan till en framtid. Och dess innehåll är vårt innehåll i nuet, det varmed vår tomhet fylles om vi förmå taga emot.”
Dag Hammarsjöld ur Vägmärken
På nittiotalet, när jag studerade i Göteborg, fanns en fri teatergrupp, Teater Phantasia. Eldsjäl och konstnärlig ledare var Christer Rosenlind. Jag deltog i en nybörjargrupp där under några vintermånader. Det var ganska mycket rörelse och fysisk aktivitet under träffarna. Övningarna bestod till stor del av improvisation och försök att gestalta efter enkla manus. Något lite teori om dramatik blev det också. Det mesta har bleknat ur mitt minne, men en sak etsade sig fast och har sedan följt mig under alla år. Christer talade om vikten av närvaro för att kunna gestalta en rollfigur.
Närvaro enligt ordboken: att vara på den plats där något inträffar. Närvara i fornsvenskan nær vara, eller varför inte omvänt vara nära. Denna närvaro skulle tränas dagligen och i allt man företog sig menade han. Om du borstar tänderna, så borsta då tänderna och stå inte framför spegeln och fundera på vad du skall handla till middag i affären senare under dagen. Om du är ute och åker buss på stan sitt inte i tankar om den där födelsedagsfesten som du skall gå på nästkommande helg. Åk buss helhjärtat! Följ med i alla svängar och notera hållplatsutropen. Notera, dock utan att stirra, vilka som stiger på och av bussen. Kort sagt i allt du gör skall du vara närvarande och koncentrerad. Det är endast nu du kan vara nära.
I en skådespelarsituation fick jag aldrig användning för detta förhållningssätt. Men oj vad det har berikat mitt övriga liv. Jag vill mena att jag upplevt så många fler saker genom att försöka vara närvarande i allt jag gör och där jag är. Mest har upplevelserna varit positiva, men självklart kan negativa saker upplevas starkare på detta sätt också. Alternativet hade kanske varit ännu värre, att jag inte upplevt någonting alls.
