Alla helgons dag och Alla själars dag, så heter den högtid, lördag och söndag, som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Enligt en lång tradition är det en helg vi minns. Vi minns alla de som gått före oss in i evigheten. Ursprungligen var Alla helgons dag en samlingsdag då man firade de helgon som inte förärats en egen dag i kalendern. Ganska tidigt började man se dagen som en minnesdag över de döda, inte bara helgonen.
En av de största kyrkliga helgerna.
I vårt land är helgen en av de stora kyrkliga högtiderna, inte bara för oss som deltar i mässan varje vecka. Nej, den här helgen söker sig många till kyrkor och begravningsplatser. De gör det för att hedra dem som lämnat anhöriga och vänner kvar i jordelivet. Man smyckar gravar med vackert bunda kransar blommor och gravljus. I kyrkan håller man olika andakter med mycket sång och musik. Det är också brukligt att läsa upp namnen på de i församlingen som dött under året. Man ber också särskild för de döda och deras anhöriga.
Vänder mörker till ljus.
Det vore lätt att tro, att det är en helg med mycket sorg. För vissa vars närstående nyligen gått bort kan det nog vara så. För andra blir det en varm och ljus tid då de vackra minnena dyker upp. Helgens texter som man läser i gudstjänsterna talar också om hur mörkret och döden besegras. De siktar framåt mot ett evigt liv som inte är det jordiska, utan ett himmelskt liv i ljus. Ett liv utan ondska och lidande. Det är så hoppfullt och vackert.
Mitt i den mörka hösten får vi höra om hur det kommer en ljus tid igen. För en del är det våren nästa år. För andra är det Guds rike och det eviga livet. Andra åter kan se det som tillfälle att resa sig ur askan i sitt eget Pompeji. Tid att gå vidare och ta med sig vackra minnen in i framtiden. För den som är kristen, är det liksom påsken en tid som berättar om uppståndelsen och det som stundar efter döden
I Astrid Lindgrens värld
För att jag skall komma till ro vid sovdags, händer det att jag lyssnar på en ljudbok. Jag brukar somna rätt snart då. De senaste två veckorna har jag lyssnat på Astrid Lindgrens Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. I båda berättelserna förkommer ondska och död. Men liksom i Bibelns sista bok Uppenbarelseboken, besegras båda. Bo Vilhelm Olsson får, som Mio leva hos sin fader konungen i Landet i fjärran. Han besegrar tillsammans med sin vän och väpnare Jum-jum, den onde riddar Kato. Den sjuke Skorpan i Bröderna Lejonhjärta följer i döden, strax efter sin äldre bror Jonatan. De kommer till Nangijala, där den ondskefulle Tengil ockuperar Törnrosdalen och tyranniserar folket. Men upproret lett från Körsbärsdalen och med hjälp av de båda bröderna besegrar man Tengil och hans drake Katla. Med den sårade Jonatan på ryggen hoppar Skorpan, eller Karl som han heter i floden och de hamnar slutligen i Nangilima. Det är trösterika böcker som passar läsning även för vuxna så här i Alla helgons tid.
Tid att städa bland minnen
Jag har bett att något skall hända i mitt liv, en bön om vägledning framåt. Jag har fått bönesvar. Det är dags att lägga undan det som är dött och ta vara på livet. För mig innebär det bland annat att städa bland tusentals bilder i dator och mobil. Som friluftsmänniska och fotoentusiast har det blivit många bilder de senaste åren. En del kan ni se här på min webbplats. Det är några hundra vid det här laget. Men mina elektroniska lagringsplatser rymmer tiotusentals bilder från många utflykter och resor. Tusentals av dem är misslyckade, oskarpa eller på andra sätt värdelösa. Vissa bilder väcker sorg. Några glädje och andra stor glädje. De stunder jag inte varit i kyrkan den här helgen har jag rensat i mina bildarkiv. Bilderna nedan sparar jag. De är från båtkyrkogården på västra sidan av Tjurkö i Blekinge. Bilder som jag tog vid en utlflykt med föreningen Biofoto i november föra hösten. Jag lämnar många dåliga minnen i papperskorgen, tar med mig de fina och går vidare mot evigheten.
