Om Rödhaken och sägner den gett upphov till.
Kärt barn har många namn är ett talesätt. Det passar väl in på många fåglar som genom historien fått lokala folkliga namn. Rödhake Erithacus rubecula förekommer praktisk taget i hela Sverige och Europa. Vintertid finner man även flyttande rödhakar runt hela medelhavet. I södra Sverige stannar den ofta kvar på vintern nu när dessa har blivit mildare. Rödhaken har i folkmun hetat rödhane, rödbrösta och tjäderväck, och i Härjedalen man kallat den långspelafugeln.
Rödhaken tillhör ordningen tättingar, och tills nyligen placerade man den taxonomiskt bland trastarna. Men efter genetiska studier har den nu sin tillhörighet i familjen flugsnappare. Dess föda består i huvudsak av insekter och larver, men vintertid sätter den även i sig bär och liknande. Rödhaken är en av de fåglar som hävdar revir även vintertid, detta gäller hanen. Könen hos arten är till sitt yttre lika och även om den alltigenom verkar beskedlig, kan en rödhake bli väldigt aggressiv mot inkräktande fåglar, både mot artfränder och andra arter. Det är lätt att känna igen lätet från en rödhake. Locklätet är ett tydligt knäppande ”tick” som ibland dras ut till en serie ”tick-ick-ick-ick-ick, som när man drar upp ett golvur. Nedan kan du höra hur hur vackert den spelar. Vid häckning bygger rödhaken ett bo på marken eller i en skreva väl dolt och lägger 4–9 ägg. Rödhaken kan föda fram fler än en kull per säsong.
Rödhaken och människan.
Även om rödhaken är väldigt vaksam är den inte särskilt skygg. Den visar sig ofta och söker sin föda nära människor. Vid vistelse i skog och mark är det inte ovanligt att en rödhake hoppar en bit framför människan i jakt på de insekter som hon skrämmer upp. På grund av sin relativa oräddhet har den fått rykte om sig att bringa tur och vara beskyddande. Vissa legender hävdar att det var rödhaken som förde elden till människan. I England förekom tron, att om en bonde dödade en rödhake så skulle hans ko mjölka blod.
I Skottland anser man att rödhaken har en droppe av Guds blod i ådrorna och därför får man inte skada den. En annan legend berättar, att en rödhake kom till Jesus när han hängde på korset. Den lilla fågeln torkade Jesu tårar med sin vinge, och med sin näbb försökte den dra ut taggarna i törnekronan från hans panna. Då föll en droppe av Jesu blod och färgade fågelns bröst rött.
Visst tar man idag sägner och legender för vad de är, men vetskapen om dem ger mitt fågelskådande och betraktandet av Guds skapelse ytterligare en dimension. När jag nuförtiden ser och hör en Rödhake tänker jag osökt på den korsfäste Jesus. Min fågelskådning blir följaktligen automatiskt en bön och ett samtal med Gud.
Vill man läsa mer om hur man förr såg på fåglar, kan jag rekommendera Carl-Herman Tillhagens bok Fåglar i folktron, där jag hämtat lite inspiration till denna fundering över rödhaken.
