I detta och några kommande inlägg ska jag berätta lite om utelivet på Gran Canaria där jag och Sonja tillbringat ett antal veckor alltsedan början av 2017. Längden på våra vistelser har varierat, från en till tre veckor. I år, 2023, blev det bara en vecka. Flyget ner brukar vara fullt av medresenärer som längtar efter att sola, bada och vila upp sig. Där finns också de som gillar nattklubbshålligång och utelivet i stan. Men vår målsättning på resorna är inte det utelivet. Vi brukar sova gott för det mesta när andra drar ut på nattklubb och under sammanlagt sju veckor har vi bara badat 10 minuter. Det gjorde vi i Atlantvattnet vid Playa de Vargas, strax söder om flygplatsen. Vargas, det är där vi brukar bo, på Camping Playa de Vargas.
Nothing inclusive
Tälta? Javisst, det har vi gjort flera gånger men i år lyxade vi, och bokade in oss i en cabaña. Vår motsvarighet är en campingstuga, men där är det mer ett vindskydd med påbyggt tak och väggar. Cabañan inrymmer även sängar och någon byrå. Lite spartanskt men det passar oss finfint. En gång har vi bott på annat ställe. 2020 precis innan pandemin hyrde vi in oss i ett hus längre in på ön. I Arbejales halvannan mil söder om den gamla staden Teror bodde vi i 18 av 20 nätter.
Precis som hemma strävar vi efter att vara ute i naturen så mycket som möjligt. Vi vandrar i bergen och besöker spännande och märkliga platser. 2018 tältade vi även ett par nätter uppe i bergen och vaknade till hällande regn och endast fyra plusgrader. Dock är det inte bara att vildcampa som i Sverige, utan man måste söka tillstånd hos de regionala myndigheterna. För det mesta har vi kuskat runt med buss på ön. Det är en upplevelse i sig att åka guagua tillsammans med lokalinvånare på de slingriga vägarna uppe i bergen.
I år kostade vi dock på oss hyrbil hela veckan, något som vi bara haft strödagar ett annat år. 2020 när vi bodde i Arbejales, fick vi ibland åka med vår värdfamilj, om vi skulle åt samma håll som de.
Självhushåll för det mesta
Vi har varvat matlagning på gasolkök med goda måltider på små byrestauranger. När vi bodde i Arbejales kunde vi laga mat precis som hemma eftersom vi hade tillgång till ett välutrustat kök, och affären (en lokal tienda med bra utbud) låg bara hundra meter från vårt boende. Jag kan så mycket spanska att jag kan beställa mat och handla enklare matvaror, även ost över disk. Sonja talar språket näst intill flytande och hon förstår även vad de bofasta säger, vilket är tur för mig.
Överlevnadsträning
Vi har lärt oss en hel del genom åren. Till exempel, efter att vi letat efter järnhandlar med begränsade öppettider, att man enklast köper gas till campingköket på Spar, en butikskedja (mat och dagligvaror) som finns på det flesta orter och som har öppet till sent på kvällen. Första året tog vi multibränsleköket med oss, eftersom vi trodde det skulle vara lättare att få bränsle till det. Men icke! Vi fick till slut tag i fotogen under beteckningen Kerosene. Detta bränsle var inte särskilt rent och det blev mycket sot. Efter det har vi skaffat oss adaptrar för olika typer av små butangasbehållare för att kunna använda något av våra gaskök. I nästkommande inlägg ska jag berätta om vandringsleder på Gran Canaria.
Bildgalleri
Bilder och filmer är fotograferade vid resor olika år. Är det inte jag som håller i kameran så är det Sonja.
