Då är det dags att gå en runda på ön igen. I det här avsnittet blir det mer från växtriket, huvudsakligen ur den kanariska floran. Vandringarna går högt och lågt i ”ödemark” såväl som i bebodda trakter.
Isolering skapar egenarter
Jag skrev i förra avsnittet att flera arter är endemiska. Kort sagt, de finns bara isolerat, på en eller flera av Kanarieöarna. Jag borde skrivit ”flertalet” istället, åtminstone vad gäller växter. Det är en förvånansvärt artrik växtlighet på Gran Canaria. Flertalet arter är vilda, men de inplanterade prydnadsväxterna smiter inte sällan utanför trädgårdsstängslet en bit och blandar sig med de inhemska. Slående för den kanariska floran är också mångfalden av suckulenter. Jag gissar att dessa har större överlevnadspotential i ett klimat där vattentillgången är oregelbunden eller knapp.
Fortsättningsvis ter sig gränserna mellan natur- och kulturlandskap mindre tydliga på Gran Canaria än här hemma i Sverige. Inledningsbilden visar ett småbrutet jordbrukslandskap strax norr om den centrala bergskedjan. De terrassformade åkrarna liknar mer stora trädgårdsland. Mellan terrasserna och där terrängen är för brant för att odla, breder naturen ut sig. Jämfört med våra vidsträckta jordbruksslätter, är skillnaden avsevärd när man blickar ut över dalen. Emmellertid verkar höjden inte avgörande, för möjligheten att odla. Vi har stött på både potatisåkrar och fruktlundar på över tusen meters höjd.
Frukt i olika färger
Frukträd finns lite varstans precis som här hemma. Det kan vara ett litet ensamt apelsinträd på en tomt eller ett vildvuxet fikonträd vid en gårdsruin från forna dagar. Mandeln växer nästan överallt i bergen. Man kan jämföra den med vår svenska Hassel, fastän med vackrare blomning. Bananplantager finns huvudsakligen på norra delen av ön, men här och där kan man se enstaka plantor av denna ört. Vidare är Avokado och Mango inte ovanligt i trädgårdarna, förutom dessa har vi även sett Kiwifrukter hängande i grenar på ett ställe.
Nationalblomman
Bicacarera eller Bicácaro heter den lokalt och på svenska Kanarieklocka (Canarina canariensis). Denna fantastiskt vackra klocka är endemisk och finns på alla öarna utom Lanzarote och Fuerteventura. Frånvaron där kan bero på att dessa öar i nordost har ett lite annat klimat. Växten beskrevs första gången av Linné, emellertid har den fått sitt nuvarande namn av botanikern Wilhelm Vatke. Så vitt jag minns, har vi bara träffat på den på ett enda ställe, i den fuktiga vegetationen i Barranco de los Cernícalos. Jag vet inte om Kanarieklockan har officiell status som nationalväxt. Dock är den så emblematisk, menar vissa källor, att den kan antas vara det.
Släktingar kan se väldigt olika ut
Det finns så oerhört många olika växtarter på Gran Canaria, att det skulle ta många år att hitta alla och ännu längre tid att lära sig namnen på dem. Vi har fotograferat några som ser spännande ut. Sedan har jag tillbringat åtskilliga timmar framför datorn för att försöka artbestämma åtminstone några. Till min hjälp har jag haft olika webbplatser, bland andra CanariWiki. En lokal webbplats som listar en del intressanta saker från öarna. Språket är givetvis spanska med lokala namn så det tar sin tid. I följande bildsvit visar jag några intressanta och i mitt tycke vackra växter från Gran Canaria. Kommentarer skriver jag i bildtexten.
Ett urval ur den kanariska floran
