Utelivet på Gran Canaria: del fem

Sommaren har anlänt och blomstertiden här hemma är inne. Trots det publicerar jag ett nytt avsnitt i min serie om utelivet på Gran Canaria. Den här gången tänkte jag visa några av de domesticerade växter som vi stött på under våra vandringar.

Många arter från andra sidan atlanten

Att spanjorerna for till den amerikanska kontinenten tidigt, märker man tydligt i floran på Gran Canaria. Många prydnads- och nyttoväxter har sitt ursprung där. Majs och Agave kom från andra sidan för att bli till nytta i Europa.

Tre ytterligare arter som tillhör ett och samma släkte är Paprika ( Spansk peppar), Potatis och Tomat. Alla dessa har man hämtat från Amerika och de finns i odlingar på Gran Canaria även om odlingsmängden har minskat på senare tid. Dessa förutom Agave ser vi odlade över hela Europa så det är inte så spännande att visa. Prydnadsväxterna däremot är mer iögonfallande, mest på grund av sin storlek. Flera av dem har vi här hemma på fönsterbrädan och i blomsteraffären, men då i mindre format.

Papegojblomman på inledningsbilden har sitt ursprung i Sydafrika och finns även i Sverige, åtminstone som snittblomma.

Krukväxter i jätteformat

Hibiskus, Boganvillea och Julstjärna är tre arter som förekommer flitigt i bebyggda trakter på Gran Canaria. De två senare har sitt ursprung på den amerikanska kontinenten medan Hibiskusen som finns i flera olika underarter har ett mer oklart ursprung. Troligtvis härstammar denna växt i Malvasläktet från Asien. Alla tre säljs som krukväxter och är vanliga här hemma. Noterbart är, att de färgglada bladen på Julstjärnan såväl som på Boganvillean inte är kronblad utan så kallade högblad, som omsluter själva blomman vilken är liten och vit eller gulaktig. Alla tre arter bildar ofta buskage som blir flera meter höga.

Pelargon som häck

Det vore väl en dröm för pelargonälskare. Tyvärr tillåter inte vårt nordiska klimat det. Däremot vet ni som rest till medelhavsorter och till andra varma platser att Pelargonen växer utomhus och blir jättestor där. Så är det också på Gran Canaria även om det inte är den allra vanligaste växten.

En blommande växt som är betydligt vanligare, men som jag inte kunnat lista ut namnet på, är en som påminner lite om Kaprifol. Det är en klängväxt som är väldigt vanlig och ofta klättrar i staket och pergolor. Om någon av er läsare vet vad den heter, får ni gärna skriva ett meddelande via kontaktformuläret och berätta för mig.

Jag vill också visa på hur vackert Aloe veran blommar. Det är också en växt vilken somliga har hemma i kruka, men som kanske inte alltid når till blomningsstadiet.

Några som växer sig högre

Som avslutning på det här avsnittet vill jag visa några träd som vi sett. Jag har tidigare nämnt Pinjen som växer i stora skogar. Här ska jag visa ett exemplar från stadsplanerat område, San Mateo. Precis som i Sverige har man (julgran), eller rättare sagt julpinje. Men istället för att hugga en i skogen och placera tillfälligt på torget, väljer man ett redan växande träd och pyntar det. Tyvärr sågades pinjen i San Mateo ned för några år sedan för att ge plats åt en byggnation på torget. Även andra träd kan förekomma som julträd.

Ett annat träd från Kanarieöarna som är värt att nämna är Drakblodsträdet (Dracaena draco) eller Drago som det heter lokalt på Kanarieöarna. Intressant i sammanhanget är att det tillhör familjen Sparrisväxter. Vildväxande Drakblodsträd är nu mycket sällsynta, men som planterat parkträd kan man finna det här och där på de atlantiska öarna, men även runt Medelhavet. Dracaena kanske låter bekant för en del. Jodå, det finns mindre exemplar att köpa i välsorterade blomsteraffärer att ställa på fönsterbänken.

Inte något för Kalle att klättra i

Det sista trädet vill jag visa både för sin ovanliga stam, men också för det roliga spanska namnet. Silkeschorsia (Ceiba speciosa) har allt annat än en len och silkesmjuk stam. Den är täckt med riktigt vassa taggar hela vägen. Det är med andra ord inte ett klättervänligt träd. Det spanska namnet på detta träd är Palo Borracho, vilket betyder full pinne eller berusad käpp. Fråga mig inte varför det fått det lustiga namnet. Ursprungligen kommer det från Sydamerika, där det finns naturligt i Argentina, Brasilien och Paraguay. Vi hittade ett exemplar i den botaniska trädgården i Agaete och ett i Arucas.

Nu får det vara nog med växter. Nästa avsnitt kommer att handla om djur, företrädesvis fåglar och småkryp. Mycket nöje till dess!