För ett tag sedan var jag på bio och såg en film med 3D-projektion för första gången, Avatar: The Way of Water. Visst var det en häftig upplevelse och jag har inget att säga om hantverket i filmen, det är välgjort och snyggt. Filmen kastar mig rakt in i en fantastisk värld på planeten Pandora någonstans i universum, men 3D-projektionen innebär också att världen lika ofta slungas ut från filmduken. Denna film är en uppföljare på Avatar från 2009, som jag givetvis sett, inte bara en gång utan flera. Och som oftast, så är ursprungsfilmen bättre.
Avatar, den första filmen, har ett mer djuplodande perspektiv. Föreningen av högteknologi med det mänskligt organiska och existensiella i en främmande värld blir både spännande och fantasieggande. Tematiskt är Avatar (2009) på ett sätt dualistisk i traditionell bemärkelse. Det onda står mot det goda, men filmens skapare James Cameron erbjuder också ett närmast holistiskt – ekologiskt synsätt, som gör filmen intressant och nyskapande, som film betraktat. I uppföljaren The Way of Water saknas det perspektivet nästan helt. Det bärande temat är nu i stället den klassiska amerikanska kärnfamiljens överlevnad, hotad av onda makter. Det hjälper inte att allt utspelar sig på en främmande planet med häftiga effekter.
Kommunikation
Både att se och att höra är en fråga om kommunikation. Det finns alltid en avsändare och en mottagare. Ibland är avsändaren omedveten om att den sänder ut ett budskap. Andra gånger är meddelandet bara en reflektion av ett föremål. Meddelandet blir enbart till i vår hjärna, ”där är ett träd”. Och det är inte alltid som vi registrerar intrycket aktivt utan det sker liksom i bakgrunden.
Om vi vill visa någon något, får vi kanske svaret: Ja, jag ser! Trots detta kan vi känna – att mottagaren inte sett eller brytt sig. Ännu värre är svaret: Ja, jag hör vad du säger. En i mina öron närmast föraktfull respons. I det senare fallet blir jag som avsändare helt ignorerad. Tyvärr har även jag svarat andra på de här sätten någon gång. Men nu för tiden försöker jag tänka på hur jag bemöter andra människor och resten av omvärlden.
Det är bland annat genom filmen Avatar som jag på allvar blev varse hur slentrianmässigt vi möter och ser vår omvärld, andra människor inräknade. Som om vi ser, men inte riktigt låter det tränga in i vårt medvetande. Och om det är en annan varelse vi möter låter vi oss inte komma den närmare i medvetandet.
Att se på en annan planet
När någon möter en annan varelse på planeten Pandora i filmen Avatar säger de på na’vi, det inhemska språket, ”oel ngati kame”, samtidigt som de gör en rörelse med handen från sin egen ögontrakt mot den andra. Det betyder ”Jag ser dig”, men det ligger inte bara en visuell innebörd i frasen. När de uttalar detta innebär det också – jag ser in i dig – och jag förstår dig. Pandoras befolkning använder denna fras även när de till exempel dödar ett bytesdjur. Jag vill lägga in begreppet respektera i den här hälsningsfrasen också. Respektera har sitt ursprung i latinet, och betyder tillbakablick, se tillbaka – se djupare.
Att se på någon/något med respekt innebär alltid ett mått av reflektion och inte bara ett ytligt visuellt betraktade. Ordboken anger vördnad som synonym. Tyvärr har ordet respekt fått en alltför negativ klang i vår kultur, och förknippas ofta met ett auktoritärt synsätt. Du skall ha respekt för den och det, i betydelsen underkasta dig.
Men om vi istället byter ut ordet underkastelse mot ödmjukhet så blir det genast mer positivt. Det skulle innebära att vi i den bästa av världar, ser varandra och hela vår omvärld med en större portion ödmjukhet, och en strävan efter att försöka förstå den/det vi möter med vår blick. Något som är ännu viktigare i en omvärld där informationsbruset bara blir mer högljutt för varje dag som går. Detta gäller oavsett om vi möter andra människor eller om vi går på skogspromenad och tittar på fåglar och blommor.
Med det synsättet skulle chansen att vi själva blir sedda och förstådda öka betydligt. Då skulle vi inte se på varandra som om vi var olika planeter i vitt skilda omloppsbanor. Vi är trots allt, alla del av en och samma värld. Tills vi ses nästa gång.
Oel ngati kame!
