Den här bilden av de vissnande löven till en äkta kastanj, castanea sativa, tog jag den 20 november 2022. Det var Domsöndagen och östra Småland låg insvept i höstvinterns första snötäcke. Begreppet höstvinter har jag lånat från samernas sätt att dela in året i åtta årstider. Bilden är tagen utanför Heliga korsets kyrka i Kalmar.
Domsöndagen är kyrkoårets sista söndag och därmed en brytpunkt. Veckan efter går vi in i adventstiden som inleder ett nytt kyrkoår. När jag var barn var Domsöndagen en mörk helgdag och det som predikades i kyrkan var mycket av domedagspredikning om hur illa det kunde gå för den som inte följde den rätta vägen. Nu, 2022, var det vitt och ljust i kyrkan och predikan talade visserligen om domen, men på ett sätt som ingav förtröstan och hopp. När så det nya kyrkoåret inleds så är det ljus, jubel och lovsång i kyrkan. Väntans tid är inne. Väntan på ljuset.
På samma sätt ser många av oss på hösten och början av vintern som en mörk tid, när solen sällan eller aldrig visar sig. All växtlighet har vissnat ner och löven faller till marken och blir bortblåsta och nertrampade, Kal och karg och öde står naturen. Men den som tittar noga på trädens grenar och rotar lite bland nedfallna löv och vissnade grästuvor skall se att det nya året med grönska och fruktsamhet redan ligger förberett. Det väntar bara, naturens advent. Väntans tid är inne. Väntan på ljuset.
Nytt år nytt hopp. För min egen del väntar två årsskiften. Om några dagar inleds ett nytt levnadsår och ett par veckor senare det nya kalenderåret. Nu för tiden bekommer inte dessa skiften mig så mycket. Att åldras innebär inte bara nedbrytning och höst. Nej, jag inser numera att det även öppnas nya möjligheter och skapas nya erfarenheter på olika plan. Nyfikenheten på det som väntar har inte avtagit med åren, men den har mognat. Livserfarenheten bidrar väl till att jag inte bygger upp några skimrande luftslott för framtiden längre. Inte heller avger jag några ohållbara nyårslöften. Nej, framtiden får komma en dag i taget. Med lite ljus och värme och lite gödning för själen kan jag säkerligen få några vilande knoppar att slå ut på livets träd även kommande år.
