Från den första september till fjärde oktober 2024 uppmärksammar vi Skapelsen extra mycket i våra kyrkor. Det sker tillsammans med kyrkor i hela världen och under rubriken Skapelsetid, på engelska Season of Creation. Jag blev påmind om detta då jag besökte Malmö den gångna helgen och passade på att fira mässa i Sankt Petri kyrka där denna tiden uppmärksammades. Nu tänkte jag dela en del av mina egna funderingar över skapelsen med er.
I begynnelsen
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Så börjar skapelseberättelsen i Bibeln, Första mosebok vers ett. Detta var något som vi lärde oss redan i småskolan på min tid, då kristendomsundervisning var ett skolämne och vi hade undervisning även på lördagar. Ja, så gammal är jag. Senare i skolan gav undervisningen och faktaböcker från biblioteket en annan, mer vetenskaplig förklaring på alltings ursprung och utveckling. Jag anammade den, och bibelns skapelseberättelse hamnade nog lite i skymundan under en tid. Trots att jag växte upp i en familj som gick i kyrkan nästan varje söndag kom frågor om tro sällan upp som samtalsämne.
Guds skapelse blev min första skola
Jag tillbringade min bardom mitt i skapelsen bokstavligt talat, och jag var omåttligt fascinerad av naturens under. Som ni kanske anar bodde jag på landet och lite senare i ett mindre samhälle nära till naturen. Jag lärde mig om olika djur och växter långt innan jag kunde läsa. En damm på en bergknalle nära vårt hus blev min första skola. Där låg jag på magen vid dess brantaste kant och beskådade det myllrande livet i ett kristallklart vatten. Grodor, salamandrar, vattenspindlar, dykarbaggar och otaliga sländelarver for omkring bland frodiga vattenväxter. Detta var en tid av förundran och lycka.
På vattnet i Guds närvaro
I tonåren tog jag ofta min tillflykt till den närbelägna ån där jag fiskade, tände lägereld och fortsatte att förundras över skapelsen. Jag paddlade i en Canadensare som jag och en skolkamrat införskaffat och renoverat. Att vara på åns stilla vatten under de stora alarna när gäddan nappade i kvällsljuset gav mig en inre frid och det världsliga svåra trängdes effektivt undan. Det var emellertid först, i vuxen ålder, som jag kunde koppla samman dessa upplevelser med erfarenheten av Guds närvaro, en erfarenhet som vidgat min syn på både skapelsen och mig själv. En del av dessa upplevelser har jag tidigare berättat om i bland annat mitt inlägg ”Gimme four”. Det är också nu som vuxen jag inser att skapelsen inte är avslutad utan fortgår alltjämt. Vi befinner oss ständigt i skapelsetid, något som inte alltför sällan nämns i kyrkans budskap. Gud har inte jobbat klart även om han vilade lite på den sjunde dagen.
Är det verkligen Guds verk?
Nu hävdar kanske du och många med dig att det inte gått till på det sätt som bibelns skapelseberättelse beskriver. Jag är beredd att hålla med. Det skedde inte på sex dagar utan under hundratals miljoner år. Men det är ändå slående hur väl bibelns berättelse och vetenskapens förklaringar överensstämmer i fråga om ordningen på skapelseförloppet. Från kaos och mörker första dagen till högre stående däggdjur inklusive människan på den sjätte dagen. Ännu mer fantastiskt blir det, om man tänker på att Första Mosebok anses vara skriven för cirka 3000 år sedan, och innan dess säkert funnits som muntlig berättelse. Men för att tro att det är Guds verk måste man tro på Gud. Min gudsbild har inte alltid varit tydlig men jag har sedan tonåren alltid trott att det finns något bortom alltings ursprung, och på senare år har jag funnit att detta något är Gud. Så vitt jag vet är det inte vetenskapligt belagt att Gud inte finns. För mig är det heller inte svårt att se båda sidorna, och jag känner till flera naturvetare och läkare som är troende.
Forskarna söker fortfarande efter förklaring
Vetenskapen har funnit lösningen på många frågor om hur utvecklingen gått till, men de söker fortfarande efter svar. Den 2 september berättade man på nyheterna om det nya jättelika radioteleskopet som man nu bygger. Det är så stort och avancerat att det behöver en placering på två olika kontinenter, en del i Australien och den andra i Sydafrika. Med detta gigantiska teleskop, som astronomerna liknar vid ett slags tidsmaskin, tror de sig kunna se bakåt i universums historia ända till Big Bang. Då talar vi verkligen om skapelsetid, cirka fjorton miljarder år. Emellertid upphör nog inte frågorna där. Vad fanns innan? Varför började det? Kommer man finna Gud? Svaren lär dröja ett tag, och till dess nöjer jag mig med att tro. Min tro på en treenig Gud leder mig framåt i livet, trots periodvisa tvivel. Den hjälper mig att handla rätt mot mina medmänniskor och alla levande organismer, ja hela skapelsen.
Medskapare
Vi har alla ett ansvar för skapelsen oavsett om vi tror på en Gud eller inte, och vi måste inse att alla är beroende av varandras omsorg om hela vår jord och allt levande där. Den omsorgen och och kampen mot klimatförändring och artutdöende inskränker sin inte till naturvårdande åtgärder, utan innefattar också ett socialt och ekonomiskt omsorgstänkande. Vi kan inte bara vara konsumenter av skapelsen. Som människa har vi alltid levt i skapelsetid och har blivit medskapare. Vår uppgift är att förvalta skapelsen, en skapelse som vi skall lämna över till kommande generationer.
